Han med allt jag hade planerat idag - hittade till och med mitt hårband som låg kvar i sjukvårdsväskan (bra koll Elin).


Hemma från kvällens match iaf. Har inte så mycket att säga om den egentligen., förlust med 4-0. Spelet var hållbart den här matchen och vi stog emot bra trots allt, andra halvlek spelade vi himla bra iaf. Jag däremot... drog på mig en sträckning i framsida lår i mitten av 1a halvlek, en ganska lindrig men dum och envis som jag är så fortsätter jag spela och innan matchen är slut så ånrar jag mig nästan att jag fortsatte - sitter med lindat lår och det spränger och jag har jäääätte ont!!!!!! (skyll mig själv).




Men det fanns en sak som gjorde att jag inte ångrade mig längre till att jag fortsatte.
Efter matchen så stötte jag på Moröns MVtränare (Stefan Ekström) som var MVtränare på zonlägret då jag var där och även några andra få träningstillfällen. Han hade stått och kollat på mitt spel under andra halvleken och även han påpekade att mitt spel var imponerande, att han tyckte att jag gjorde några jätte fina räddningar och var glad att få se mig spela (alltså att jag inte gav upp efter sträckningen) !! - jag menar, här kommer jag tillbaka efter låååångt uppehåll av skador , negativ till fotbolls spelandet och velade om jag skulle spela eller inte och VARS jag skulle spela. Sen kommer jag trots allt tillbaka och har spelat 2 matcher hittills och efter båda dom matcherna så kommer två tränare fram till mig (två stycken som jag själv vet är duktiga och jag skulle göra ganska mycket för att bli tränad av just dom) och berättar att dom är imponerade av min insats - matchens lirare på köpet. Jag vet inte om någon förstår hur mycket nåt sånt här betyder för mig just nu, att göra comeback känns helt rätt nu, hoppas bara på ett skade fritt år och en utveckling som pekar rakt uppåt. Allt känns bara så himla bra just nu och berömet jag fått i helgen är som sagt så mycket värt för mig, det fastnar direkt och jag kommer utvecklas under den här säsongen bara jag påminner mig om den här helgen hela tiden - trots resultaten har vissa fått mig att hålla mig på bra humör ändå, en så dålig förlorare som jag är behöver det (:
JAG ÄR RIKTIGT GLAD INOMBORDS JUST NU .

^Som Julia sagt till mig:
"bättre att ångra nåt som man gjort, än att ångra att man inte gjorde det"
(eller nåt sånt :])


Återigen blev det ett inlägg där jag skriver om min insats - ni behöver inte bry er så mycket om det jag just skrivit men jag vet att det finns några där ute som gärna vill veta hur det går för mig , sånna som jag inte träffar så ofta. Så jag skriver, då får ni själv avgöra om ni läser eller inte (:



Skola i morgon - kul att träffa vännerna igen efter det här lovet, men jag får ont i magen bara tanken på alla prov/läxor/inlämninar som väntas nu ... *suck*
aja . PUSS på er vänner :*