some kind of trouble.

Jag vill skriva nåt här. Men det finns inget att skriva om. Eller det finns hur mycket som helst att berätta, sånt som man vill berätta men kan inte. Så därför har jag knappt nåt att skriva.

Kan bara ta och säga att det är skola imorgon igen, känns jätte jätte tungt. Dags att börja prestera så att man någon gång kan känna sig nöjd - blev ju katastrof sist. Hur mycket jag än försöker så blir det fel,och jag blir missnöjd. Vart går gränsen? Finns det någon gräns? Typ bättre lycka nästa gång kan man väl hoppas på.
Jag kommer sluta som undersköterska på ett äldreboende i hela mitt liv, det är det sista jag vill!!!!



Godnatt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0